(Sydsvenska Dagbladet 30 augusti 1991) Den officiella webbplatsen för Mare Kandre
  <— Föregående sida  
 

utan snarare följderna av den, ett depressivt äckel och ett intensivt dödsmedvetande att allt går förlorat, förvandlas och förmultnar inför ens ögon. Aliide har fått en överkänslig blick, en blick i blicken där hon i växandet samtidigt ser döendet, där hon i den lilla flickans kropp ser den gamla gummans.
Det finns ett suggestivt avsnitt i boken när flickan hittar ett fotografi, som hon först tror är hon själv, men som hon sen förstår är hennes mormor, och händelserna utlöser ett fyrverkeri av skräckslagna

 

  uppspeedade tankegångar, där åldrandet och födandet sker i en rasande fart och där hon blir medveten om att hon inom sig bär fröet till en gammal gumma, likaväl som till nya barn som hon själv i en oändlig kedja. Med sin upphettade sensibilitet kan Aliide här påminna om det torterade barnet i Rilkes "Malte Laurids Brigge", och nyckelbegreppet i Rilkes vision "Förvandlingen" varieras av Kandre med manisk och smärtsam intensitet. Den kamp som den åttaåriga Aliide för känner man igen från den mer

 

 

stiliserade och litterära "Bübins unge", men Mare Kandre är i sin nya roman utförligare, generösare och mer gripande. Kandres porträtt av barnet som kämpar så hårt för att uthärda sin egen utsatthet att hon inte tål andras är ett mästerligt gestaltande av ett evigt mänskligt dilemma. "Aliide, Aliide" är ett kraftprov av en djärv och begåvad författare i färd med att skapa på ett ytterst märkligt författarskap.

Mare Kandre: Aliide; Aliide, Bonniers.