(Sydsvenska Dagbladet 30 augusti 1991) Den officiella webbplatsen för Mare Kandre
 

Mare Kandre:
"hennes tidigare sparsmakade, enkla och vackra språk har ersatts av långa, vindlande meningar som packats tätt av adjektiv som nästan ruttnar i syrebristen och hår finns metaforer som slinter men som pressas på plats av ett allestädes närvarande språkligt ursinne. Det är kongenialt.'
Foto: Johan Fowelin

 

Ett evigt dilemma
mästerligt gestaltat

  Mare Kandres nya roman är ett kraftprov av en djärv och begåvad författare i färd med att skapa ett ytterst märkligt författarskap .
——————————
Av
EVA STRÖM
——————————
Det finns en scen i Mare Kandres nya roman, där huvudpersonen, den 8-årige Aliide, kastar sig över en kritask och ett vitt papper för att rita en bild. Med. våldsam frenesi arbetar den högra handen, flickan är knappt medveten om vad hon åstadkommer, kritan smulas sönder i handen, armen domnar, fingrarna 		 

svider och glöder. Rummet, bordet, kroppen drunknar i ruset av bilder, hon svettas, fäktas och sliter som ett djur tills pappret är fyllt till bristningsgränsen och bildflödet plötsligt upphör. Samma intensiva skaparglöd präglar den nya romanen. "Aliide, Aliide". Kandres värld är sig lik, ett expressivt och smutsigt barndomslandskap, där barnet lever ett ensamt, kampfyllt, på en gång fritt och isolerat liv präglat av starka instängda känslor. Barockrekvisitan är på plats med flugor, svampar, och ruttnande materia, med dödens alla manifestationer i den omgivande naturen.
    Men i sin nya roman är Mare Kandre mer oslipad, mer direkt mer eruptiv, och mindre litterär. Det är med våldsam frenesi hon tagit ut svängarna och ritar sin bild så kritorna krossas sönder, smulas till damm. Det spar-

  

smakade, enkla och vackra språket från "Bübins unge" har ersatts av långa, vindlande meningar som packats tätt av adjektiv som nästan ruttnar i syrebristen och här finns metaforer som slinter men som pressas på plats av ett allestädes närvarande språkligt ursinne. Detär kongenialt. Det är imponerande. Och det känns som det hypereleganta 80-talet nu är förbi åtminstone i Mare Kandres roman.
   Berättelsen handlar om en 8-årig flicka som från ett förlorat lyckorike med storslagna årstider och oerhörda avstånd, med underjordiska grottor och grizzlybjörnar och ett över-flödande språk hamnar i en skitig och trist svensk verklig-het. Det är en romantikers - men Kandre skildrar inte förlusten

                      Nästa sida —>