hysterikor har passerat hans mottagning, kvinnor med de mest befängda idéer och fantasier. En vill bestiga Perus berg, en vill studera ljusets inverkan på feminina grekiska verb, en vill utforska en specifik grotta för att tyda sibyllans fullklottrade små löv. Dreuf lyssnar, slår i sina dammiga vetenskapliga luntor, präntar sina formler. Sen leder han dem tillbaks till den rätta vägen. Efter hans resoluta ordina- tion av piller, ångbad eller gödning, återvänder kvinnorna nöjda till sina spisar, förlossningssalar, barn-kammare och kök. Men denna eftermiddag prövas Dr Dreuf. Den unga kvinnan på divanen plågas inte bara av sitt eget livs begräns-ningar. Hon kan med en intensitet om får henne att flämta och skrika och slåss återkalla en hel räcka av olyckliga kvinnoexistenser, ormens viskningar i paradiset, tiden som anorektisk nunna, hon minns hur hon

som flicka våldtas av fem berusade män i en skog hur hon bränns som häxa, sprättas upp av Jack the Ripper och spärras fast i ett kreatursbås på hospitalet. Dreuf skriver darrande ut både gula, gröna, blå och svarta piller…

En fröjd att läsa
Kandres berättelse är i sig, för formens, de välfunna ordens och rytmens skull en fröjd att läsa (särskilt högt, den skulle göra sig radio). Den litterärt drivna, lite gammeldags näsvisa flickboksstilen dryper av lustfylld sarkasm när författarinnan låter dr Dreuf koka i sitt eget unkna spad. Det är kul. Men påfrestande förnumstigt och väl oförargligt. Quinnan och Dr Dreuf sluter sig som en rysansvärd men roande saga, dess lidande och skändade kvinnor till trots.

Pia Bergström-Edwards