Mare Kandre :
Bebådelsen
(Bonniers).
DET UNGA, trotsiga av-ståndstagandet som spränger gränser, som väcker ett seende, som bryter tabun och gör levande, som skapar ett jag - ängslig försiktighet och kon-ventioner, om än i radikal förklädnad, är sannerligen inget för 24-åriga Mare Kandre. På så sätt är hon också i sin andra bok "Bebådelsen" (Bonniers) taleskvinna för en ung genera-tion.
Samtidigt är denna samling prosadikter mer personlig än debuten "I ett annat land". Där fanns mamma, pappa, syster och en besjälad natur. Här lyssnar diktens jag efter vad som sker inom henne själv.
Frigörelse
På ett plan kan "Bebådelsen" läsas som att den beskriver ett havandeskap och hur detta påverkar kvinnan fysiskt och psykiskt. Men dikterna handlar också om frigörelse. Frigörelse från barndom och föräldrar – i en vidare bemärkelse från allting som begränsar det egna jaget. Med "I ett annat land" frambesvärjde Mare Kandre barnets (nödvändiga) utanförskap. Denna gång är det en ungdomlig uppbrotts-stämning – som ger kraft att hålla främlingskänslan och det annorlunda seendet vid liv.
Så ser den yttre, allmängiltiga förutsättningen ut. Men dess konstnärliga gestaltande är djupt personligt samtidigt som det inbjuder till flera tolknings-
möjligheter
Mare Kandres andra diktsamling som utkommer i dag kan läsas på flera sätt
Redan med debutboken väckte den då 22-åriga författarinnan häpnad genom sitt språk. Flera recensenter talade om litterärt underbarn och jämförelser gjordes med den unge Stig Dagerman. I "Bebådelsen" har den språkliga särarten fördjupats ytterligare. Den är tuktad och motiviskt begränsad, men blixtrande och suggestiv som hos få.
Språkets bilder är fysiskt väldigt påtagliga. De beskriver förrutt-nelse, svällande frukter, inälvor och hur människokroppens drifter tycks stå i kontakt med ett slags naturens egen jäsning. Men för diktjaget är detta inte äckligt, utan något hon frambesvärjer som nödvändiga moment i en själslig reningsprocess.
Också här handlar det om att spränga gränser.
"Fruktansvärd ! "
Detta visuella intryck får sin motsvarighet i den första dikten, där verkligen en ängel planterar något inuti diktens jag: "Bebådelsen'. /Den är en bild. /Den är här nu./ Här finns en ängel i rummet, en befruktning, fruktansvärd! Den flyttar sig in i min ljumske, den hittar inte, den är vild och sjuk!/Älskade: det finns ingenting du kan göra-/Ur den könsliga, vita liljans strut dryper saften, sockret, ett varmt sekret, och ängeln är det tillstånd mitt inre fruktar./ Jag känner de tre spikarna av ljus träffa hjässan. Den rena ängeln sprider sin röda, stenprydda mantel över golvet. /Vingarnas
lukt av gaser, kåda fyller det slutna, Gotiska rummet."